GreenGrove's Genealogy Database

Utdrag ur Torestorpabor I, s.196:
"...Fadern dog när Petter var endast några år gammal. Handelsborgare Petter rylander hade vistats en tid i Örby, enligt intyg 1809-06-28. På sockenstämma den 2 April 1824 anmälde Sven Carlsson i Harsås, som var förmyndare för Petter Rylander, att: "bemälte Rylander understundom är så ostyrig att fara för hustru och barn att vistas tillsammans med honom." Sven Carlsson anhöll därför om att sockennämnden skulle lämna bidrag til vakthållning. De vägrade med anledning av att Rylander ägde en betydande förmögenhet och menade att denna först skall användas till vakthållning.

GLA Torest KI:2 Bergstrand 1800 I s 131:
Handelsborgaren Petter Rylander i Foglabäck avled hastigt kl halv elva på kvällen den 7 Mars 1834. Kroppen var svullen och full av blånader. Rylander hade i flera år varit begiven på starka drycker och därför levat oordentligt och oenigt med sin hustru. Grannar och gårdsfolk berättade att Rylander en längre tid legat till sängs och druckit omåttliga mängder brännvin Kort före sin död hade han begärt och fått en åttondels kanna brännvin som omgående konsumerade. Kort därefter avled Rylander sedan först sträckt ut ena handen och yttrat: "Nu dör jag". Doktor Elmlund besiktigade liket. När huvudsvålen öppnats fann han att blodkärlen var uppdriva av blod, dessutom fanns utgjutningar över hela hjärnan. Hjärnans massa var också blötare än vanligt. Det var alltså uppenbart att Rylander avlidit genom omåttlig förtäring. under lång tid, av starka drycker. Handelsborgare Petter Rylander begravdes i tysthet."

Utdrag ur Livet i Mark på 1800-talet 1, Bergstrand:
"I sitt intyg hade prosten Ahlberger skrivit: Förre handelsborgaren nuvarande hemmansbrukaren Peter Rylander i Foglabäck, som efter uppgift fanns död i sängen den 7 dennes, var född den 15 Dec. 1778, ägde en försvarlig kristendomskunskap och oklandrad frejd. Rylander, som levat i oenighet med sin hustru, har såväl enskilt som som inför kyrkorådet och domkapitlet i Göteborg erhållit föreställning och varning. Han var begiven på dryckenskap och har på över ett år icke begått Herrens heliga nattvard... Rätten beslöt att Rylanders döda kropp skulle i tysthet begravas"